Fortsättning på höstens rovdjurstur

Vi skulle till Sånfjället som ligger strax söder om Östersund för att försöka se och fotografera björnar.

Pga den sena vargturen som vi precis hade haft kvällen innan, hann klockan bli 5 på morgonen innan vi äntligen var framme vid fjället. Där slog vi upp tält och gick och lade oss direkt efter vi fått en stor whisky upphälld av Daniel. Kl 9 var vi på benen och började vandra upp på fjället för att vi en bra översikt av närliggande fjäll och för att besöka ett av världens äldsta träd Old Rasmus.

Jonas Stenström påväg upp på Sånfjället.

Canon EOS 5D Mark II 

Canon EF 17-40mm f./4L IS USM @ 17mm

Bländare 10

ISO 200

Slutartid 1/20

Tät dimma lade sig över fjället och vi började få svårt att orientera oss mot platsen där Old Rasmus står.

Men efter noga kontroller på karta och med hjälp av kompass tog vi oss i rätt riktning. 

Jag och Jonas försöker att orientera oss i dimman.

Canon EOS 5D Mark II 

Canon EF 17mm f./4L IS USM @ 17mm

Bländare 7,1

ISO 200

Slutartid 1/800

Vi gick med cirka 30 meters avstånd i från varandra för att med större sannolikhet hitta trädet och för att komma till avsatsen där vi skulle spana efter björn.

Daniel gick mot toppen, jag gick i mitten och Jonas närmast dalen.

Canon EOS 5D Mark II 

Canon EF 17mm f./4L IS USM @ 40mm

Bländare 7,1

ISO 200

Slutartid 1/1000

När dimman började lätta kunde vi ana två trädtoppar långt bort på fjällsidan och jag kände direkt igen dem som Old Rasmus och hens närmsta granne.

Canon EOS 5D Mark II 

Canon EF 17mm f./4L IS USM @ 17mm

Bländare 7,1

ISO 200

Slutartid 1/640

Det finns två granar  i Sverige som anses vara de två äldsta träden i världen. De är runt 9560 år gamla och heter Old Tjikko och Old Rasmus. Det förstnämnda trädet ligger någonstans bland funäsfjällen och Old Rasmus finns någonstans på Sånfjället. 

Anledningen till att jag inte berättar exakt vart det ligger beror på att ju fler människor som besöker trädet, desto större är risken att det besöks av någon som antingen vill det illa eller som ska försöka tjäna pengar på det, genom att de t.ex hugger ner det och säljer det som någon form av föryngringspreparat.

Old Ramus (Picea abies)

Canon EOS 5D Mark II 

Canon EF 17mm f./4L IS USM @ 17mm

Bländare 7,1

ISO 200

Slutartid 1/400

Tyvärr lyckades vi inte se någon björn under denna resa. Men solen tittade fram under en kort stund och vi fick lite fina bilder på utsikten. 

Terrängen på fjället är väldigt stenig men består bitvis av enorma "bärmattor" där björnarna går och betar bär för att bunkra upp inför vintern. 

Utsikt över "korpflyet". De bruna fälten är de så kallade "bärmattorna" där björnarna går och betar under hösten inför vintern. 

Canon EOS 5D Mark II 

Canon EF 17mm f./4L IS USM @ 17mm

Bländare 7,1

ISO 100

Slutartid 1/2 500

Jonas Stenström och Daniel Iglesias

Canon EOS 5D Mark II 

Canon EF 17mm f./4L IS USM @ 17mm

Bländare 7,1

ISO 100

Slutartid 1/800

Lingon, kråkbär och tranbär färgar marken röd under hösten sista soltimmar och vi får ett färgskådespel utan dess like påväg ner för fjället.

Canon EOS 5D Mark II 

Canon EF 17mm f./4L IS USM @ 19mm

Bländare 7,1

ISO 100

Slutartid 1/400

Alla tre hittade renhorn som vi tog med oss hem som souvenirer från våran björntur.

Canon EOS 5D Mark II 

Canon EF 17mm f./4L IS USM @ 17mm

Bländare 7,1

ISO 100

Slutartid 1/800

Vi avslutade med en natts sömn och en lång resa hem till Göteborg. Men när man har utsikter som denna från tältet känns det inte så jobbigt att behöva resa långt. 

Canon EOS 5D Mark II 

Canon EF 17mm f./4L IS USM @ 17mm

Bländare 4

ISO 400

Slutartid 1/40

Sveriges mest hatade rovdjur

Jag ber om ursäkt för att jag inte har uppdaterat på länge, men ska jag försöka uppdatera oftare i framtiden.

Vi åkte norrut från Göteborg mot Värmland där vi skulle träffa min gode vän och naturbevakare Stefan. Vi skulle göra ett försök att få se eller höra varg. 

Då jag har gjort en hel del vargturer utan gott resultat så hade jag inte speciellt stora förhoppningar om denna tur heller. 

Vi hade telefonkontakt med Stefan inför vårt möte och vi hade bestämt plats i ett naturreservat ca 2 mil från närmsta asfaltsväg. 

Vi ställde oss vid vägskälet där vi hade bestämt. Trodde jag… En och en halv timme senare lyckas vi äntligen hitta Stefan. 

Mörkret hade börjat falla och då börjar vargarna att jaga. 

Detta betyder att de delar på sig och kallar på varandra om de hittar ett byte. 

  

Vi kör ett par kilometer till in i reservatet och parkerar bilarna vid ett litet tjärn. Stefan tar ett par steg framåt och viskar , "Jag tar kontakt, alfahona". 

Hans ylande ekar i skogen och ger oss alla lite gåshud, men det som verkligen fick kroppshåren att ställa sig upp var svaret vi fick. 

En av fjolårsvalparna svarar med ett starkt ylande från andra sidan tjärnen och sedan kom svar från 4 vargar till, på våran sida av vattnet. 

Varenda hårstrå på kroppen stod upp och hjärtat slog så hårt att jag trodde att vargarna kunde höra det. Efter några fler försök att få igång dem flyttade vi oss och ställde oss vid en hygge. 

Där kunde vi höra att valparna gick runt oss och luktade för att försöka få en bättre bild av oss. 

Stefan fortsatte att yla emellanåt, men denna gång som valp. Detta fick alfahanen och alfahonan att ta sig till oss. 

När vi hörde ett kraftigt brak 5 meter ifrån oss, ger Stefan ifrån sig ett kontaktläte som alfadjuren gör. Omedelbart fick vi ett dolt svar. 

När vargarna sedan hade tystnat satte vi oss i en av bilarna för att bara sitta tysta i tio minuter för att se om vargarna vågade sig fram. 

Helt plötsligt sätter Stefan på helljusen som är riktade mot vägen. Tyvärr var det ingen varg i blickfånget. 

Därefter beger vi oss vidare norrut för att fortsätta våran resa. 

Denna naturupplevelse var det absolut mäktigaste som jag har varit med om. Trots att vi inte såg några djur fick den här resan mig att verkligen vilja ha mer. 

Nästa inlägg kommer att handla om hur vi fortsatte till jämtland för att leta björn.