Hemma igen från äventyret i vildmarken

Nu är vi tillbaka från vårt äventyr.

10 dagar spenderades i vildmarken.

Erfarenhet, utrustning och våra kroppar sattes på prov. 

Vi valde rätt utrustning, vi var tillräckligt tränade och vi kommer att åka tillbaka, inom en snar framtid.

Vi korsade tre nationalparker, (från väster till öster) Padjelanta, Sarek och Stora Sjöfallet. Vi besteg berg, brottade oss genom djungler av vide, och vadade strida glaciärjokkar.

En karta som togs fram av Maria, med hjälp av min SPOT-sändare och en massa andra program.

Min kamera satt fasthakad på ryggsäckens axelremmar mest hela turen, och jag fick således en hel del bilder som skulle kollas igenom.

Vi tog hjälp av FiskflygAB för att ta oss ut i vildmarken. Vi från Ritsem på västra stranden av Virihaure  till Staloloukta Sameviste på östra sidan av sjön Viri. 

Jag och Kristoffer i helikoptern.

 Vi flög över myrar, älvar, stäpper, berg och dalar, för att sedan bli avsläppta i vildmarken. 

 Vi vandrade i nationalparken Padjelanta (Bàdjelanndà) under två dagar. Namnet Padjelanta betyder "det höga landet", som vilket syftar på att området ligger högt över havet och är förvånansvärt platt. Vilket i sin tur ger intrycket av att området ligger som en skiva över resten av vildmarken runt omkring.

Drygt tre timmars vandrande i Padjelanta gick vi igenom denna ravin, där vi såg spår av rovfågel och eventuellt lodjur. 

 Varken Padjelanta, Sarek eller Stora sjöfallet är inte vildmark av ren teknisk bemärkelse, då samerna har lämnat mycket tecken som tyder på stor näringsverksamhet i områdena. Det finns rengärden, renvaktarstugor(låsta) och gamla fångstgropar.
Allt detta visar på att dessa områden är ställen dit vi tar oss för äventyr, fiske, semester och rekreation, men detta är faktiskt samernas arbetsplatser.
Detta måste vi respektera genom att inte gå för nära renhjordar, inte göra sönder stugor och gärden och inte skräpa ner.
Men rent miljömässigt så är nationalparkerna vildmark.

Renar som låg och dagvilade på denna snölega i Padjelanta.

Första natten på detta äventyr. Slitna efter lång tågresa, men förväntansfulla över vad som komma skall. 

 I Sarek började sedan prövningarna på allvar. Första dagen bjöd redan tidigt på morgonen på ett ganska svårt vad. Vattnet rann från en glaciär, vilket betyder att det är kallt, grumligt och mycket stridare vatten än vad vi hade trott. Men trots detta, så kom vi över utan några stora problem.

Denna glaciärjåkk ger ett ganska milt och snällt intryck, men det ändrades så fort vi satte ner kängorna i vattnet.  Grumligt och nästan forsande gjorde detta korta, men ganska djupa vadet oss lite nervösa och lite blöta om fötterna. 

 När man fått blöta fötter, är det viktigt att lösa det problemet så fort som möjligt. Byt strumpor och även sulorna i kängorna.
Gör man inte detta så kan det resultera i skavsår.
I detta fall klarade sig våra fötter väldigt bra. Även om det kanske inte ser så ut på bilden.

Efter en lång dags vandring med lite blöta kängor är det viktigt att fötterna får torka upp ordentligt. Inga skavsår och ingen fuktskada än iallafall. 

 Första dalgången i Sarek som vi tog oss igenom heter Àlggávagge.
Denna är känd som "världens största fotbollsplan".

Detta är nog den finaste tältplats som vi någonsin har varit på. Àlggàvagge med utsikt över Àlggajàvrre och sällskap av älgko med två kalvar och en närgången renhjord. 

Detta var en mycket närgången ren som tydligen tyckte att vi hade slagit upp lägret på det bästa betet. Vi fick helt enkelt dela camp denna kväll.

Bitvis var det mycket svårforcerad terräng, med tät vide som höll oss fast. Så fort vi stannade så slungades vi bakåt någon meter på grund av de starka grenarna.

En djungel av vide. I bakgrunden Skårvatjåkkå.

 Man kan säga att Rapadalen är Sareks pulsåder. Det är även den del av Sarek som är vildast. Denna tur sträckte sig "bara" till Rapadalens mynning. Och vi besökte inte denna del av Sarek den här gången.

Ut från Àlggavàgge, förbi Gouphervàgge, över Goupherjåkkå och mot Piellorieppe med utsikt över Rahpaädno(Rapadalen)

Vanlig groda (Rana temporaria) på 800 möh 

När man packar sin ryggsäck för en sådan här lång tur är det viktigt att tänka på en del saker som t.ex
vikt, volym och "nödvändighetsgrad".
Genom att packa i vattentäta packpåsar kan man få mer ordning på sin packning, få den mer komprimerad genom att pressa ut så mycket luft som möjligt och dessutom få packningen vattentät.
Så även om det ser rätt så rörigt ut på bilden, så har jag full koll på vad som är vilken påse.

Är det verkligen så noga med så lätt ryggsäck som möjligt? Ja, det kan faktiskt vara avgörande för hur komfortabelt du kommer kunna utföra din tur. Men det viktigt att inte tumma på säkerheten bara för att få ner vikten.
Min ryggsäck vägde 22,5kg när vi startade och 18kg när vi var klara. De 4,5 kg som försvann var mat.

Ordning i oordningen. 

 Vi valde att ta med oss en tarp eller lättviktspresenning och ett tält. Tarpen är skön att kunna slå upp när det börjar regna och om det blåser. Då kan man sitta under denna och käka lunch utan att bli kall och blöt.

Tältet och tarpen gjorde jobbet galant på denna tur. 

 Sarek är ett av Sveriges nederbördsrikaste områden. Det märktes inte denna tur. Vi hade sol varje dag. Men några skurar utan dess like emellanåt satte sina spår.

Värme och sol. Något som vi inte trodde att vi skulle ha problem med. 

En kort facebookkoll. 

Vattnet i många av dessa jåkkar är så klart att man knappt ser vattenytan.

Fin solnedgång vid våran sista natt på Saltoluokta Fjällstation.

Detta var ett äventyr som har satt sina spår i både mig och Kristoffer. Vi kommer att återvända inom kort.

Jag vill ge ett stort tack till Kristoffer som ville fullfölja denna resa med mig.
Tack till Caroline som har fått stå ut med mitt tjat i åtta månaders tid och som har stöttat mig inför detta.
Tack Maria och Lars för ölen i Salto, och för all hjälp med GPS, kartor mm.
Tack till alla er andra som har stöttat oss och visat intresse!

Nu ger vi oss av

Om två dagar är vi i Europas största vildmark.

Utrustningen är uppdaterad för att kunna skydda oss i det tuffa klimat som råder i vildmarken, maten är inhandlad och allt är nedpackat.
Nu återstår endast att sätta sig på tåget mot Sarek.

Att välja mat som ger mycket näring och energi samt är så lätt som möjligt kan vara rätt krångligt.
Här har vi valt den "enkla" vägen, genom att inhandla allt på Naturkompaniet. 

Val av utrustning

Att vandra i några av världens mest otillgängliga hörn kräver mycket planering.

Som till exempel, hur mycket packning ska vi ha med oss? Hur mycket av våran utrustning kan vi uppgradera till lättviktsmaterial utan att tumma på säkerheten? Hur ser det ut med möjlighet för helikopter att ta sig fram vid eventuell olycka?

Många frågor har ställts och snart har vi svar på alla frågorna.


Den utrustning som oftast väger mest i ryggsäcken är tältet, sovsäcken, friluftsköket, och maten.

Detta kan man förhindra genom att välja en sovsäck i dun( men då förlorar man tryggheten som en syntetsäck har, genom att syntetsäcken tål fukt bättre), frystorkad mat, ett gaskök istället för spritkök och ett tält som har bra slitstyrka på duken, men inte väger för mycket.

Tältet som vi troligtvis kommer att sova i är ett  The North Face, big fat frog 2. Med en vikt på 2,93 kg.
Vi har velat fram och tillbaka huruvida vi ska ha ett tält eller varsitt tält.
Och fördelarna med att ha varsitt tält är att vid en olycka så kan den skadade ligga kvar i ett tält medans med andra kan vandra iväg efter hjälp och kan samtidigt känna sig trygg, i den ibland flerdagarsvandring, för att få hjälp.

Nackdelarna är att det tar mer plats och är ganska dyrt med nya tält.

Vi har därför inte riktigt bestämt oss för om vi ska sova i ett eller två tält än. 
Jag kommer att sova i en dunsovsäck, medans Kristoffer sover i en säck syntetsäck.

Båda två kör med varsitt gaskök från PRIMUS. Vi har valt gas istället för sprit pga vi vill spara vikt, plats samt att det lättare går att reglera lågan på ett gaskök, och då kan man därmed laga godare mat.

Efter turen kommer vi att lägga upp bilder, och recensioner på våran utrustning.Mer uppdateringar kommer! Håll till godo!

Sarek

Förberedelserna startade i början av januari.
Rutt, mat, kläder planeras in i minsta detalj. Utrustning har testats på ett flertal kortare turer.


Om drygt två månader bär det av, till Europas sista vildmark. Sarek.
I 12 dagar ska vi vandra, och uppleva sareks nationalpark tillsammans, jag och Kristoffer.Vandringen kommer att sträcka sig från Ritsem i väster och avslutad i Saltoloukta i öster. Dalar, toppar, raviner och glaciärer ska passeras.


Jag kommer att uppdatera bloggen med packlistor, och kartor inom kort. Genom dessa uppdateringar kan du göra upp en plan för ditt eget äventyr!


"Rusta dig, du starka, oförfärade ungdom! Nöja dig icke med att trampa kända stigar, utan drag dit, där fjällen äro vildast och ödemarken fjärmast, där seger skördas för mödor och ära är farornas lön." - Th. S. Gudjohnsen