Min plats i naturen

Min plats i naturen

lördag 28 december 2013

Sveriges mest hatade rovdjur


Jag ber om ursäkt för att jag inte har uppdaterat på länge, men ska jag försöka uppdatera oftare i framtiden.

Vi åkte norrut från Göteborg mot Värmland där vi skulle träffa min gode vän och naturbevakare Stefan. Vi skulle göra ett försök att få se eller höra varg. 
Då jag har gjort en hel del vargturer utan gott resultat så hade jag inte speciellt stora förhoppningar om denna tur heller. 
Vi hade telefonkontakt med Stefan inför vårt möte och vi hade bestämt plats i ett naturreservat ca 2 mil från närmsta asfaltsväg. 

Vi ställde oss vid vägskälet där vi hade bestämt. Trodde jag… En och en halv timme senare lyckas vi äntligen hitta Stefan. 
Mörkret hade börjat falla och då börjar vargarna att jaga. 
Detta betyder att de delar på sig och kallar på varandra om de hittar ett byte. 
  
Vi kör ett par kilometer till in i reservatet och parkerar bilarna vid ett litet tjärn. Stefan tar ett par steg framåt och viskar , "Jag tar kontakt, alfahona". 
Hans ylande ekar i skogen och ger oss alla lite gåshud, men det som verkligen fick kroppshåren att ställa sig upp var svaret vi fick. 
En av fjolårsvalparna svarar med ett starkt ylande från andra sidan tjärnen och sedan kom svar från 4 vargar till, på våran sida av vattnet. 
Varenda hårstrå på kroppen stod upp och hjärtat slog så hårt att jag trodde att vargarna kunde höra det. Efter några fler försök att få igång dem flyttade vi oss och ställde oss vid en hygge. 
Där kunde vi höra att valparna gick runt oss och luktade för att försöka få en bättre bild av oss. 
Stefan fortsatte att yla emellanåt, men denna gång som valp. Detta fick alfahanen och alfahonan att ta sig till oss. 
När vi hörde ett kraftigt brak 5 meter ifrån oss, ger Stefan ifrån sig ett kontaktläte som alfadjuren gör. Omedelbart fick vi ett dolt svar. 

När vargarna sedan hade tystnat satte vi oss i en av bilarna för att bara sitta tysta i tio minuter för att se om vargarna vågade sig fram. 
Helt plötsligt sätter Stefan på helljusen som är riktade mot vägen. Tyvärr var det ingen varg i blickfånget. 
Därefter beger vi oss vidare norrut för att fortsätta våran resa. 

Denna naturupplevelse var det absolut mäktigaste som jag har varit med om. Trots att vi inte såg några djur fick den här resan mig att verkligen vilja ha mer. 

Nästa inlägg kommer att handla om hur vi fortsatte till jämtland för att leta björn. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar