Min plats i naturen

Min plats i naturen

onsdag 3 september 2014

Hemma igen från äventyret i vildmarken

Nu är vi tillbaka från vårt äventyr.
10 dagar spenderades i vildmarken.
Erfarenhet, utrustning och våra kroppar sattes på prov. 
Vi valde rätt utrustning, vi var tillräckligt tränade och vi kommer att åka tillbaka, inom en snar framtid.

Vi korsade tre nationalparker, (från väster till öster) Padjelanta, Sarek och Stora Sjöfallet. Vi besteg berg, brottade oss genom djungler av vide, och vadade strida glaciärjokkar.

En karta som togs fram av Maria, med hjälp av min SPOT-sändare och en massa andra program.


Min kamera satt fasthakad på ryggsäckens axelremmar mest hela turen, och jag fick således en hel del bilder som skulle kollas igenom.


Vi tog hjälp av FiskflygAB för att ta oss ut i vildmarken. Vi från Ritsem på västra stranden av Virihaure  till Staloloukta Sameviste på östra sidan av sjön Viri. 
Jag och Kristoffer i helikoptern.


 Vi flög över myrar, älvar, stäpper, berg och dalar, för att sedan bli avsläppta i vildmarken. 

 Vi vandrade i nationalparken Padjelanta (Bàdjelanndà) under två dagar. Namnet Padjelanta betyder "det höga landet", som vilket syftar på att området ligger högt över havet och är förvånansvärt platt. Vilket i sin tur ger intrycket av att området ligger som en skiva över resten av vildmarken runt omkring.
Drygt tre timmars vandrande i Padjelanta gick vi igenom denna ravin, där vi såg spår av rovfågel och eventuellt lodjur. 
 Varken Padjelanta, Sarek eller Stora sjöfallet är inte vildmark av ren teknisk bemärkelse, då samerna har lämnat mycket tecken som tyder på stor näringsverksamhet i områdena. Det finns rengärden, renvaktarstugor(låsta) och gamla fångstgropar.
Allt detta visar på att dessa områden är ställen dit vi tar oss för äventyr, fiske, semester och rekreation, men detta är faktiskt samernas arbetsplatser.
Detta måste vi respektera genom att inte gå för nära renhjordar, inte göra sönder stugor och gärden och inte skräpa ner.
Men rent miljömässigt så är nationalparkerna vildmark.

Renar som låg och dagvilade på denna snölega i Padjelanta.

Första natten på detta äventyr. Slitna efter lång tågresa, men förväntansfulla över vad som komma skall. 
 I Sarek började sedan prövningarna på allvar. Första dagen bjöd redan tidigt på morgonen på ett ganska svårt vad. Vattnet rann från en glaciär, vilket betyder att det är kallt, grumligt och mycket stridare vatten än vad vi hade trott. Men trots detta, så kom vi över utan några stora problem.

Denna glaciärjåkk ger ett ganska milt och snällt intryck, men det ändrades så fort vi satte ner kängorna i vattnet.  Grumligt och nästan forsande gjorde detta korta, men ganska djupa vadet oss lite nervösa och lite blöta om fötterna. 
 När man fått blöta fötter, är det viktigt att lösa det problemet så fort som möjligt. Byt strumpor och även sulorna i kängorna.
Gör man inte detta så kan det resultera i skavsår.
I detta fall klarade sig våra fötter väldigt bra. Även om det kanske inte ser så ut på bilden.

Efter en lång dags vandring med lite blöta kängor är det viktigt att fötterna får torka upp ordentligt. Inga skavsår och ingen fuktskada än iallafall. 
 Första dalgången i Sarek som vi tog oss igenom heter Àlggávagge.
Denna är känd som "världens största fotbollsplan".
Detta är nog den finaste tältplats som vi någonsin har varit på. Àlggàvagge med utsikt över Àlggajàvrre och sällskap av älgko med två kalvar och en närgången renhjord. 

Detta var en mycket närgången ren som tydligen tyckte att vi hade slagit upp lägret på det bästa betet. Vi fick helt enkelt dela camp denna kväll.

Bitvis var det mycket svårforcerad terräng, med tät vide som höll oss fast. Så fort vi stannade så slungades vi bakåt någon meter på grund av de starka grenarna.
En djungel av vide. I bakgrunden Skårvatjåkkå.
 Man kan säga att Rapadalen är Sareks pulsåder. Det är även den del av Sarek som är vildast. Denna tur sträckte sig "bara" till Rapadalens mynning. Och vi besökte inte denna del av Sarek den här gången.
Ut från Àlggavàgge, förbi Gouphervàgge, över Goupherjåkkå och mot Piellorieppe med utsikt över Rahpaädno(Rapadalen)

Vanlig groda (Rana temporaria) på 800 möh 
När man packar sin ryggsäck för en sådan här lång tur är det viktigt att tänka på en del saker som t.ex
vikt, volym och "nödvändighetsgrad".
Genom att packa i vattentäta packpåsar kan man få mer ordning på sin packning, få den mer komprimerad genom att pressa ut så mycket luft som möjligt och dessutom få packningen vattentät.
Så även om det ser rätt så rörigt ut på bilden, så har jag full koll på vad som är vilken påse.

Är det verkligen så noga med så lätt ryggsäck som möjligt? Ja, det kan faktiskt vara avgörande för hur komfortabelt du kommer kunna utföra din tur. Men det viktigt att inte tumma på säkerheten bara för att få ner vikten.
Min ryggsäck vägde 22,5kg när vi startade och 18kg när vi var klara. De 4,5 kg som försvann var mat.

Ordning i oordningen. 
 Vi valde att ta med oss en tarp eller lättviktspresenning och ett tält. Tarpen är skön att kunna slå upp när det börjar regna och om det blåser. Då kan man sitta under denna och käka lunch utan att bli kall och blöt.
Tältet och tarpen gjorde jobbet galant på denna tur. 
 Sarek är ett av Sveriges nederbördsrikaste områden. Det märktes inte denna tur. Vi hade sol varje dag. Men några skurar utan dess like emellanåt satte sina spår.
Värme och sol. Något som vi inte trodde att vi skulle ha problem med. 

En kort facebookkoll. 

Vattnet i många av dessa jåkkar är så klart att man knappt ser vattenytan.

Fin solnedgång vid våran sista natt på Saltoluokta Fjällstation.


Detta var ett äventyr som har satt sina spår i både mig och Kristoffer. Vi kommer att återvända inom kort.

Jag vill ge ett stort tack till Kristoffer som ville fullfölja denna resa med mig.
Tack till Caroline som har fått stå ut med mitt tjat i åtta månaders tid och som har stöttat mig inför detta.
Tack Maria och Lars för ölen i Salto, och för all hjälp med GPS, kartor mm.
Tack till alla er andra som har stöttat oss och visat intresse!


4 kommentarer:

  1. Kristoffer Svingen3 september 2014 kl. 10:37

    Tack själv!

    SvaraRadera
  2. Intressant o spännande att ha fått följa er vandring i Sarek och nu få ett smakprov på allt vackert ni fått se.

    SvaraRadera
  3. Kanske kan bli ett föredrag av detta?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Lars!
      Visst skulle jag kunna hålla ett föredrag om detta. Men tänkte du på vid en herpetologisk träff? Blir inte så mycket intressant att prata om då, då den enda herptilen vi såg på turen var rana temporaria.

      Radera