Min plats i naturen

Min plats i naturen

onsdag 3 september 2014

Hemma igen från äventyret i vildmarken

Nu är vi tillbaka från vårt äventyr.
10 dagar spenderades i vildmarken.
Erfarenhet, utrustning och våra kroppar sattes på prov. 
Vi valde rätt utrustning, vi var tillräckligt tränade och vi kommer att åka tillbaka, inom en snar framtid.

Vi korsade tre nationalparker, (från väster till öster) Padjelanta, Sarek och Stora Sjöfallet. Vi besteg berg, brottade oss genom djungler av vide, och vadade strida glaciärjokkar.

En karta som togs fram av Maria, med hjälp av min SPOT-sändare och en massa andra program.


Min kamera satt fasthakad på ryggsäckens axelremmar mest hela turen, och jag fick således en hel del bilder som skulle kollas igenom.


Vi tog hjälp av FiskflygAB för att ta oss ut i vildmarken. Vi från Ritsem på västra stranden av Virihaure  till Staloloukta Sameviste på östra sidan av sjön Viri. 
Jag och Kristoffer i helikoptern.


 Vi flög över myrar, älvar, stäpper, berg och dalar, för att sedan bli avsläppta i vildmarken. 

 Vi vandrade i nationalparken Padjelanta (Bàdjelanndà) under två dagar. Namnet Padjelanta betyder "det höga landet", som vilket syftar på att området ligger högt över havet och är förvånansvärt platt. Vilket i sin tur ger intrycket av att området ligger som en skiva över resten av vildmarken runt omkring.
Drygt tre timmars vandrande i Padjelanta gick vi igenom denna ravin, där vi såg spår av rovfågel och eventuellt lodjur. 
 Varken Padjelanta, Sarek eller Stora sjöfallet är inte vildmark av ren teknisk bemärkelse, då samerna har lämnat mycket tecken som tyder på stor näringsverksamhet i områdena. Det finns rengärden, renvaktarstugor(låsta) och gamla fångstgropar.
Allt detta visar på att dessa områden är ställen dit vi tar oss för äventyr, fiske, semester och rekreation, men detta är faktiskt samernas arbetsplatser.
Detta måste vi respektera genom att inte gå för nära renhjordar, inte göra sönder stugor och gärden och inte skräpa ner.
Men rent miljömässigt så är nationalparkerna vildmark.

Renar som låg och dagvilade på denna snölega i Padjelanta.

Första natten på detta äventyr. Slitna efter lång tågresa, men förväntansfulla över vad som komma skall. 
 I Sarek började sedan prövningarna på allvar. Första dagen bjöd redan tidigt på morgonen på ett ganska svårt vad. Vattnet rann från en glaciär, vilket betyder att det är kallt, grumligt och mycket stridare vatten än vad vi hade trott. Men trots detta, så kom vi över utan några stora problem.

Denna glaciärjåkk ger ett ganska milt och snällt intryck, men det ändrades så fort vi satte ner kängorna i vattnet.  Grumligt och nästan forsande gjorde detta korta, men ganska djupa vadet oss lite nervösa och lite blöta om fötterna. 
 När man fått blöta fötter, är det viktigt att lösa det problemet så fort som möjligt. Byt strumpor och även sulorna i kängorna.
Gör man inte detta så kan det resultera i skavsår.
I detta fall klarade sig våra fötter väldigt bra. Även om det kanske inte ser så ut på bilden.

Efter en lång dags vandring med lite blöta kängor är det viktigt att fötterna får torka upp ordentligt. Inga skavsår och ingen fuktskada än iallafall. 
 Första dalgången i Sarek som vi tog oss igenom heter Àlggávagge.
Denna är känd som "världens största fotbollsplan".
Detta är nog den finaste tältplats som vi någonsin har varit på. Àlggàvagge med utsikt över Àlggajàvrre och sällskap av älgko med två kalvar och en närgången renhjord. 

Detta var en mycket närgången ren som tydligen tyckte att vi hade slagit upp lägret på det bästa betet. Vi fick helt enkelt dela camp denna kväll.

Bitvis var det mycket svårforcerad terräng, med tät vide som höll oss fast. Så fort vi stannade så slungades vi bakåt någon meter på grund av de starka grenarna.
En djungel av vide. I bakgrunden Skårvatjåkkå.
 Man kan säga att Rapadalen är Sareks pulsåder. Det är även den del av Sarek som är vildast. Denna tur sträckte sig "bara" till Rapadalens mynning. Och vi besökte inte denna del av Sarek den här gången.
Ut från Àlggavàgge, förbi Gouphervàgge, över Goupherjåkkå och mot Piellorieppe med utsikt över Rahpaädno(Rapadalen)

Vanlig groda (Rana temporaria) på 800 möh 
När man packar sin ryggsäck för en sådan här lång tur är det viktigt att tänka på en del saker som t.ex
vikt, volym och "nödvändighetsgrad".
Genom att packa i vattentäta packpåsar kan man få mer ordning på sin packning, få den mer komprimerad genom att pressa ut så mycket luft som möjligt och dessutom få packningen vattentät.
Så även om det ser rätt så rörigt ut på bilden, så har jag full koll på vad som är vilken påse.

Är det verkligen så noga med så lätt ryggsäck som möjligt? Ja, det kan faktiskt vara avgörande för hur komfortabelt du kommer kunna utföra din tur. Men det viktigt att inte tumma på säkerheten bara för att få ner vikten.
Min ryggsäck vägde 22,5kg när vi startade och 18kg när vi var klara. De 4,5 kg som försvann var mat.

Ordning i oordningen. 
 Vi valde att ta med oss en tarp eller lättviktspresenning och ett tält. Tarpen är skön att kunna slå upp när det börjar regna och om det blåser. Då kan man sitta under denna och käka lunch utan att bli kall och blöt.
Tältet och tarpen gjorde jobbet galant på denna tur. 
 Sarek är ett av Sveriges nederbördsrikaste områden. Det märktes inte denna tur. Vi hade sol varje dag. Men några skurar utan dess like emellanåt satte sina spår.
Värme och sol. Något som vi inte trodde att vi skulle ha problem med. 

En kort facebookkoll. 

Vattnet i många av dessa jåkkar är så klart att man knappt ser vattenytan.

Fin solnedgång vid våran sista natt på Saltoluokta Fjällstation.


Detta var ett äventyr som har satt sina spår i både mig och Kristoffer. Vi kommer att återvända inom kort.

Jag vill ge ett stort tack till Kristoffer som ville fullfölja denna resa med mig.
Tack till Caroline som har fått stå ut med mitt tjat i åtta månaders tid och som har stöttat mig inför detta.
Tack Maria och Lars för ölen i Salto, och för all hjälp med GPS, kartor mm.
Tack till alla er andra som har stöttat oss och visat intresse!


tisdag 29 juli 2014

Nu ger vi oss av

Om två dagar är vi i Europas största vildmark.

Utrustningen är uppdaterad för att kunna skydda oss i det tuffa klimat som råder i vildmarken, maten är inhandlad och allt är nedpackat.
Nu återstår endast att sätta sig på tåget mot Sarek.

Att välja mat som ger mycket näring och energi samt är så lätt som möjligt kan vara rätt krångligt.
Här har vi valt den "enkla" vägen, genom att inhandla allt på Naturkompaniet. 

söndag 8 juni 2014

Val av utrustning

Att vandra i några av världens mest otillgängliga hörn kräver mycket planering.

Som till exempel, hur mycket packning ska vi ha med oss? Hur mycket av våran utrustning kan vi uppgradera till lättviktsmaterial utan att tumma på säkerheten? Hur ser det ut med möjlighet för helikopter att ta sig fram vid eventuell olycka?

Många frågor har ställts och snart har vi svar på alla frågorna.


Den utrustning som oftast väger mest i ryggsäcken är tältet, sovsäcken, friluftsköket, och maten.

Detta kan man förhindra genom att välja en sovsäck i dun( men då förlorar man tryggheten som en syntetsäck har, genom att syntetsäcken tål fukt bättre), frystorkad mat, ett gaskök istället för spritkök och ett tält som har bra slitstyrka på duken, men inte väger för mycket.

Tältet som vi troligtvis kommer att sova i är ett  The North Face, big fat frog 2. Med en vikt på 2,93 kg.
Vi har velat fram och tillbaka huruvida vi ska ha ett tält eller varsitt tält.
Och fördelarna med att ha varsitt tält är att vid en olycka så kan den skadade ligga kvar i ett tält medans med andra kan vandra iväg efter hjälp och kan samtidigt känna sig trygg, i den ibland flerdagarsvandring, för att få hjälp.

Nackdelarna är att det tar mer plats och är ganska dyrt med nya tält.

Vi har därför inte riktigt bestämt oss för om vi ska sova i ett eller två tält än. 
Jag kommer att sova i en dunsovsäck, medans Kristoffer sover i en säck syntetsäck.

Båda två kör med varsitt gaskök från PRIMUS. Vi har valt gas istället för sprit pga vi vill spara vikt, plats samt att det lättare går att reglera lågan på ett gaskök, och då kan man därmed laga godare mat.

Efter turen kommer vi att lägga upp bilder, och recensioner på våran utrustning.Mer uppdateringar kommer! Håll till godo!

tisdag 27 maj 2014

Sarek

Förberedelserna startade i början av januari.
Rutt, mat, kläder planeras in i minsta detalj. Utrustning har testats på ett flertal kortare turer.


Om drygt två månader bär det av, till Europas sista vildmark. Sarek.
I 12 dagar ska vi vandra, och uppleva sareks nationalpark tillsammans, jag och Kristoffer.Vandringen kommer att sträcka sig från Ritsem i väster och avslutad i Saltoloukta i öster. Dalar, toppar, raviner och glaciärer ska passeras.


Jag kommer att uppdatera bloggen med packlistor, och kartor inom kort. Genom dessa uppdateringar kan du göra upp en plan för ditt eget äventyr!


"Rusta dig, du starka, oförfärade ungdom! Nöja dig icke med att trampa kända stigar, utan drag dit, där fjällen äro vildast och ödemarken fjärmast, där seger skördas för mödor och ära är farornas lön." - Th. S. Gudjohnsen

lördag 28 december 2013

Fortsättning på höstens rovdjurstur

Vi skulle till Sånfjället som ligger strax söder om Östersund för att försöka se och fotografera björnar.
Pga den sena vargturen som vi precis hade haft kvällen innan, hann klockan bli 5 på morgonen innan vi äntligen var framme vid fjället. Där slog vi upp tält och gick och lade oss direkt efter vi fått en stor whisky upphälld av Daniel. Kl 9 var vi på benen och började vandra upp på fjället för att vi en bra översikt av närliggande fjäll och för att besöka ett av världens äldsta träd Old Rasmus.




Jonas Stenström påväg upp på Sånfjället.
Canon EOS 5D Mark II 
Canon EF 17-40mm f./4L IS USM @ 17mm
Bländare 10
ISO 200
Slutartid 1/20

Tät dimma lade sig över fjället och vi började få svårt att orientera oss mot platsen där Old Rasmus står.
Men efter noga kontroller på karta och med hjälp av kompass tog vi oss i rätt riktning. 

Jag och Jonas försöker att orientera oss i dimman.
Canon EOS 5D Mark II 
Canon EF 17mm f./4L IS USM @ 17mm
Bländare 7,1
ISO 200
Slutartid 1/800

Vi gick med cirka 30 meters avstånd i från varandra för att med större sannolikhet hitta trädet och för att komma till avsatsen där vi skulle spana efter björn.
Daniel gick mot toppen, jag gick i mitten och Jonas närmast dalen.





Canon EOS 5D Mark II 

Canon EF 17mm f./4L IS USM @ 40mm

Bländare 7,1
ISO 200
Slutartid 1/1000

När dimman började lätta kunde vi ana två trädtoppar långt bort på fjällsidan och jag kände direkt igen dem som Old Rasmus och hens närmsta granne.

Canon EOS 5D Mark II 
Canon EF 17mm f./4L IS USM @ 17mm
Bländare 7,1
ISO 200
Slutartid 1/640

Det finns två granar  i Sverige som anses vara de två äldsta träden i världen. De är runt 9560 år gamla och heter Old Tjikko och Old Rasmus. Det förstnämnda trädet ligger någonstans bland funäsfjällen och Old Rasmus finns någonstans på Sånfjället. 
Anledningen till att jag inte berättar exakt vart det ligger beror på att ju fler människor som besöker trädet, desto större är risken att det besöks av någon som antingen vill det illa eller som ska försöka tjäna pengar på det, genom att de t.ex hugger ner det och säljer det som någon form av föryngringspreparat.




Old Ramus (Picea abies)
Canon EOS 5D Mark II 
Canon EF 17mm f./4L IS USM @ 17mm
Bländare 7,1
ISO 200
Slutartid 1/400

Tyvärr lyckades vi inte se någon björn under denna resa. Men solen tittade fram under en kort stund och vi fick lite fina bilder på utsikten. 

Terrängen på fjället är väldigt stenig men består bitvis av enorma "bärmattor" där björnarna går och betar bär för att bunkra upp inför vintern. 

Utsikt över "korpflyet". De bruna fälten är de så kallade "bärmattorna" där björnarna går och betar under hösten inför vintern. 
Canon EOS 5D Mark II 
Canon EF 17mm f./4L IS USM @ 17mm
Bländare 7,1
ISO 100
Slutartid 1/2 500






Jonas Stenström och Daniel Iglesias
Canon EOS 5D Mark II 
Canon EF 17mm f./4L IS USM @ 17mm
Bländare 7,1
ISO 100
Slutartid 1/800

Lingon, kråkbär och tranbär färgar marken röd under hösten sista soltimmar och vi får ett färgskådespel utan dess like påväg ner för fjället.



Canon EOS 5D Mark II 
Canon EF 17mm f./4L IS USM @ 19mm
Bländare 7,1
ISO 100
Slutartid 1/400



Alla tre hittade renhorn som vi tog med oss hem som souvenirer från våran björntur.
Canon EOS 5D Mark II 
Canon EF 17mm f./4L IS USM @ 17mm
Bländare 7,1
ISO 100
Slutartid 1/800

Vi avslutade med en natts sömn och en lång resa hem till Göteborg. Men när man har utsikter som denna från tältet känns det inte så jobbigt att behöva resa långt. 




Canon EOS 5D Mark II 

Canon EF 17mm f./4L IS USM @ 17mm

Bländare 4
ISO 400
Slutartid 1/40






Sveriges mest hatade rovdjur


Jag ber om ursäkt för att jag inte har uppdaterat på länge, men ska jag försöka uppdatera oftare i framtiden.

Vi åkte norrut från Göteborg mot Värmland där vi skulle träffa min gode vän och naturbevakare Stefan. Vi skulle göra ett försök att få se eller höra varg. 
Då jag har gjort en hel del vargturer utan gott resultat så hade jag inte speciellt stora förhoppningar om denna tur heller. 
Vi hade telefonkontakt med Stefan inför vårt möte och vi hade bestämt plats i ett naturreservat ca 2 mil från närmsta asfaltsväg. 

Vi ställde oss vid vägskälet där vi hade bestämt. Trodde jag… En och en halv timme senare lyckas vi äntligen hitta Stefan. 
Mörkret hade börjat falla och då börjar vargarna att jaga. 
Detta betyder att de delar på sig och kallar på varandra om de hittar ett byte. 
  
Vi kör ett par kilometer till in i reservatet och parkerar bilarna vid ett litet tjärn. Stefan tar ett par steg framåt och viskar , "Jag tar kontakt, alfahona". 
Hans ylande ekar i skogen och ger oss alla lite gåshud, men det som verkligen fick kroppshåren att ställa sig upp var svaret vi fick. 
En av fjolårsvalparna svarar med ett starkt ylande från andra sidan tjärnen och sedan kom svar från 4 vargar till, på våran sida av vattnet. 
Varenda hårstrå på kroppen stod upp och hjärtat slog så hårt att jag trodde att vargarna kunde höra det. Efter några fler försök att få igång dem flyttade vi oss och ställde oss vid en hygge. 
Där kunde vi höra att valparna gick runt oss och luktade för att försöka få en bättre bild av oss. 
Stefan fortsatte att yla emellanåt, men denna gång som valp. Detta fick alfahanen och alfahonan att ta sig till oss. 
När vi hörde ett kraftigt brak 5 meter ifrån oss, ger Stefan ifrån sig ett kontaktläte som alfadjuren gör. Omedelbart fick vi ett dolt svar. 

När vargarna sedan hade tystnat satte vi oss i en av bilarna för att bara sitta tysta i tio minuter för att se om vargarna vågade sig fram. 
Helt plötsligt sätter Stefan på helljusen som är riktade mot vägen. Tyvärr var det ingen varg i blickfånget. 
Därefter beger vi oss vidare norrut för att fortsätta våran resa. 

Denna naturupplevelse var det absolut mäktigaste som jag har varit med om. Trots att vi inte såg några djur fick den här resan mig att verkligen vilja ha mer. 

Nästa inlägg kommer att handla om hur vi fortsatte till jämtland för att leta björn. 

torsdag 31 januari 2013

Ny blogg


Välkommen till min nya blogg! 

Njut av mina bilder och lämna gärna en kommentar.

Lev väl!

Oväntat besök


Just nu befinner jag mig i Dals-långed, där min älskade Caroline bor och studerar.
Planen var att spåra varg och fotografera, men eftersom att det var plusgrader idag så gick spårningen ganska dåligt. Eventuella vargspår hittades, samt säkra lodjursspår och rådjur. 
Senare på eftermiddagen begav jag mig ner till Mustadfors bruk, för att se om jag kanske kunde få en bild på ett sångsvanspar som låg nere vid vattnet.
Väl nere hittar jag sångsvanarna, tillsammans med ett par storskrakar och ett mindre gäng knipor. Allihopa befann sig självklart för långt bort för att man skulle kunna få en bra bild.
Men plötsligt hörs ett ljust läte från en fågel. Lätet beskrivs i "Fågelguiden" som "streets". Lätet känner jag igen, men lyckades inte placera det riktigt förrens jag såg vad som låg och guppade i vattnet. Strömstare!
Dessa vackra och faschinerande fåglar flög och simmade runt i närheten av stenen som jag satt på.
De jagar genom att dyka efter sitt byte och simmar under vattnet med vingarna.
Strömstaren är en av de få fågelarter som har ett massivt skelett, och tack vare detta kan de jaga genom att gå på botten!

Strömstare (Cinclus cinclus)
Canon EOS 5D Mark II 
Canon EF 300mm f./4L IS USM 
Bländare 6,3
ISO 200
Slutartid 1/160


























På denna bild har jag prövat att dra ner slutartiden kraftigt, samt höja bländartalet och försökt hålla så still som möjligt. 
Genom att inte ha ett stativ tillhands får man denna härliga "akvarellkänslan".

Strömstare (Cinclus cinclus)
Canon EOS 5D Mark II 
Canon EF 300mm f./4L IS USM 
Bländare 18
ISO 100
Slutartid 1/5

Jag anar ugglor i mossen


Jag har alltid varit fascinerad av ugglor och deras levnadssätt.
Att många arter jagar på natten, att de har en grymt bra hörsel och att de kan flyga nästintill ljudlöst genom natten.
 
Här i Sverige har vi 11 arter uggla där 6 av dem är nattaktiva och 5 arter kan påträffas jagande under dagtid. Vanligast är dock att de "dagjagande" ugglorna jagar i gryning och skymning. 
 
Ett av mina mål som fotograf är att få bilder på alla våra ugglearter. 
Och vad innebär då detta? Jo, att man kan få en bild bra bild på ugglan när den flyger (helst) och att ugglan inte är stressad över att jag knäpper bilder på den.
Ugglor är relativt tåliga fåglar som inte stressar upp sig i onödan och pålitar sig hellre på sitt kamoflage än att flyga iväg. Detta betyder självklart inte att man kan eller ska gå för nära och störa djuren ändå. Men det kan inge en form av trygghet hos fotografen att djuret inte mår dåligt över att man är där.
 
Efter en 5 km lång sprint kom jag fram till denna norrlandshäckande lappugglan (Strix nebulosa) som uppehöll sig i samma område som tjädern som jag har skrivit om tidigare. 
Ljuset började försvinna och det blev svårare och svårare att få fina bilder på ugglan. Men som man säger; "den som väntar på något gott, blir aldrig fet".
 
 
Lappuggla (Strix nebulosa)
Canon EOS 5D Mark II 
Canon EF 100-400 mm f./4,5-5,6L IS USM @ 400mm
Bländare 7,1
ISO 1600
Slutartid 1/160


Igår var jag ute med min vän och kollega för att fotografera ett kattugglepar som håller till i närheten av hans hus. Vi hittade ena av paret, och denna satt och sov i sitt bohål.
Här förstår man verkligen att de hellre förlitar sig på sitt kamoflage än att de flyger iväg.
 
 
Kattuggla (Strix aluco)
Canon EOS 5D Mark II 
Canon EF 300mm f/4L IS USM
Bländare 4
ISO 200
Slutartid 1/250

 
 
I april förra året spenderade jag några dagar i värmland just för att se/lyssna/fotografera ugglor. 
Våren hade precis dragit igång ordentligt här nere i Göteborg. Det vart helt tvärtemot vad som hände i Värmland.
Vi lyssnade efter ugglor i -15 grader och när det är så kallt så tycker inte ugglorna om att spela.
Så vi fick vara utan ugglor under den resan.
Däremot så fick vi se orrspel, vacker natur, massvis med fågel och lodjurspår.
 
Canon EOS 5D Mark II 
Canon EF 17-40mm f/4L USM @17mm
Bländare 4
ISO 400
Slutartid 1/10

 
 

Ny lins


I somras beställde jag en lins från en välkänd kamerautrustningsåterförsäljare i Göteborg. 
Efter ett par veckor får jag ett mail där det står att min vara har levererats till ovannämnda butik. Jag begav mig till butiken och fick då höra att mitt objektiv inte kommit, utan att ett misstag har gjorts. Jag får beställa linsen igen och beger mig hemåt. Ytterligare ett mail skickas till mig och jag ringer då butiken och frågar. Ännu en gång får jag höra samma sak som sist. Det måste ha skett ett missförstånd. 
I måndags får jag ett telefonsamtal från butiken. De ber om ursäkt för att det har tagit så lång tid och att min vara äntligen har kommit. Personen i andra änden av luren sa att han höll i paketet och att mitt namn står på lådan.
 
Jag åker till butiken och får mitt paket med min nya lins. Jag packar upp den och prövar den snabbt i butiken. Sedan när jag ska gå från butiken går jag förbi kassan och där frågar jag säljaren som gav mig linsen om det inte är kotyr att ge mig någon form av kompensation för att jag har fått vänta så länge.
-Jo, säger säljaren och frågar mig om ett tillgodokvitto på 2000:- är ok.
-Självklart, säger jag och går och hämtar den ryggsäck som jag länge suktat efter. 
 
Än så länge har jag inte hunnit testa objektivet ordentligt, men några bilder har jag fått.
Linsen som jag köpt är ett teleobjektiv med brännvidd på 300 mm och en bländare på f./4. 
 
Nötväcka (Sitta europaea) besökte min fågelmatning utanför huset.
 
Canon EOS 5D Mark II 
Canon EF 300mm f/4L IS USM
Bländare 6,3
ISO 1600
Slutartid 1/250